Landet annorlunda

Nu har vi tagit oss in i landet annorlunda, Albanien. Detta landet kanns helt annorlunda jamfort med de andra landerna vi passerat. Nya, frascha hus blandas med paborjade byggen, fallfardiga hus och nedlagda fabriker. Moppen ar nastan lika vanlig som bilen och pa landsbyggden ar hast och vagn inte ovanligt.  Graset klipps med lie, hoet lastas med hogaffel och kvinnorna arbetar i klanning. Asfaltsvagarna varvas med gropiga grusvagar, korna rastas antingen pa motorvagarna eller pa hustomten samt att var och varannat hem ager en asna. Overallt ligger det roadkills i form av ormar men aven en och annan skoldpadda. Verkstader, biltvattar och bensinmackar med tillhorande bar passeras var och varannan minut. Fragan har vackts om de har bensinmackar for att de behover barer eller om barerna finns for att de har sa manga bensinmackar? Bergen reser sig i ost, havet breder ut sig i vast och dikena fylls av sopor. Det ar en fascinerande syn.

Det borjar kannas i vara kropparna att vi cyklat i drygt en manad da forkylningar, varmeutslag och onda kroppsdelar blivit en del av vardagen. Stystangsvaskor kollapsar av varmen och kranvatten har blivit en raritet. Manniskorna ar trevliga och dras inte for att halsa pa oss, bilarna tutar varnande eller uppmuntrande och barnen  ger oss “high fives” da vi cyklar forbi. Under dagtid vilar ett slags lugn pa gator och torg medan gamla och unga livar upp staderna  pa kvallstid. 

Vi svettas (fortfarande…), ater god mat och lever livet har i Albanien – landet annorlunda!