Då sitter vi här i skuggan vid havet de sista timmarna tillsammans... Senare i eftermiddag skiljs vi åt, Johan och Ellie ska spendera några dagar på Milos innan de åker tillbaka hem igen medan Alex tar nattfärjan till Rhodos för att hälsa på sin mor.
Det känns bra att ha avslutat denna minnesvärda resa på Santorini! Det är en häftig vulkanö med klippor som stupar flera hundra meter ner i havet i öst, och med långa sandstränder i väst. "Huvudstaden" Fira bjuder på mysiga gränder fyllda av smyckesbutiker och gallerier och i öns nordligaste stad Oia kan man skåda en vacker solnedgång.
Det känns konstigt att denna resa nu är över. Dessa två månader har passerat snabbt, samtidigt som det känns som en evighet sen vi möttes på flygplatsen i Berlin. De senaste dagarna har vi pratat en del om vad som varit bäst under denna resa, och det känns nästa omöjligt att bara säga en sak. Hela upplevelsen och utmaningen med att cykla 300 mil har nog varit bäst, men det finns självklart enstaka tillfällen vi minns extra starkt, och några av dom är; hagelstormen i Österrike, pappan och sonen som bjöd in oss till sitt hem i Molln, pizzan och pastan i Reijaka, Kroatiens kust, kalvslakten och dåliga vägar i Albanien, middagen i Dürres, havssköldpaddorna på midsommar och Pelopeneses kuststräcka.....
Nu tackar vi för oss och tack för allt stöd längs vägen!
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar